Tjena gott folk!

Det är Mathias här som skriver. Jag sprang ihop med Petra på trottoaren i Åbo centrum häromdagen och då utböt vi lite upplevelser post-överlevnad... Det verkar ju som om åtminstone Cami klarat sig utan desto större blessyrer, så jag tänkte berätta lite om hur jag spenderat mina sista dagar.

Ja, vi fick ju korvsoppa på fredag. Och smörgås, och kaffe, och dumle, och chokladkex... och jag åt frikostigt av alltsammans. I bilen på väg hem mådde jag utmärkt och Petra och jag pållade på och diskuterade diverse existentiella dilemman och fenomen från både ett håll och annat. När jag kom hem hade tjejen mat, och jag åt mer.

Måndagen - spenderade jag i frossans och ynklighetens tecken. När jag höll på att vakna på morgonen kände jag hur hungrig och utmattad jag var, och låg länge och vred mig och yrade om att jag måste komma mig till köket och koka havregrynsgröt på något sätt. Jag visste inte bara hur det skulle gå till. Jag låg där och andades rök och yrade överlevnadsstrategier om hur pinnarna ska ligga och knutarna ska göras för att jag ska lyckas få gröten gjord, och när jag väl vaknat på riktigt och lyckats ta mig upp, började jag må jätteilla och blev tvungen att fara på vessa och torrspy. Rätt obehagligt. Sedan i säng igen. Sova, och ett par timmar senare samma visa. När jag väl lyckades få min gröt kokt tog det mig säkert två timmar att få i mig halva fatet.