Jag var ju "döende"...

på lördagen, då vi skulle överleva med gott humör. Men så är det alltid då migränen slår till - jag dör ända tills medicinen verkar. Jag blir illamående, jag fryser, huvudet skulle vara bäst at byta, matlusten försvinner och magen blir nog sen roddig också + slängan av depression som hör till varje attack.

Så jag var döende. Jag var redo att åka hem.

Misstaget jag gjorde var ju att jag inte tog medicinen direkt - tom mage eller ej... När jag väl fick medicinen i mig (och den verkade snabbt, kanske tack vare tomma magen) så var det inga problem mera - förutom att vi fortfarande var ute i kalla våta skogen utan mat, med tallbarrsté. Söndag morgon tidigt behövde jag nästa medicinering mot migrän (jag väntade inte tills jag var döende igen). Följden var att jag mådde bra och var inte speciellt hungrig då det äntligen var dags för soppa, jag var mera intresserad av Dumlepåsen.

Bilfärden till Åbo gick bra med hjälp av Red Bull och Mathias. På kvällen slocknade jag så fort huvudet rörde i kudden, natten sov jag som en stock - lika orörlig och tyst - vaknade på morgonen i samma ställning som jag tog på kvällen. Jag har mått bra sedan dess - utom en trög hjärna på måndagen och en viss trötthet som fanns hela förra veckan. Och så har jag varit ganska noga med att inte frysa sedan pass 2...

Kunde också ta fram ett par byxor som inte så länge sedan kändes väldigt trånga...

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Idylliskt ser det ut, men skenet bedrar...
Följderna var ju olika stadier av "intressant" mående,
både under tiden och efteråt samt ny "rökdykarutrustning".

Mer bilder senare. Kram till alla,

Petra